”Siktar på att bli elitdomare”

FREDAGSINTERVJUN (79). Ambitiöse Rasmus Eriksson, 25, satsar mot fotbollens stora arenor.

– Jag siktar på att bli elitdomare. En målsättning som vuxit starkare och starkare på senare år. Att döma är en ständigt stimulerande och rolig utmaning. Jag har drivet och vill nå så långt jag kan, konstaterar Rasmus.
I nuläget är Harplinge-sonen – till yrket färdigutbildad informationslogistiker efter tre års universitetsstudier med examen under våren – kvalificerad som huvuddomare (HD) i division 2 och assisterande domare (AD) i division 1.
– Under 2019 var jag kvalificerad för division 3 herrar, men testades även i fyra seriematcher i division 2, där känslan var god. Inför 2020 har jag flyttats upp ett snäpp, vilket känns inspirerande. Vad gäller fjolåret dömde jag totalt 54 matcher, fördelat på 70 procent som huvuddomare och 30 procent som assisterande, rapporterar Eriksson.
Det mest meriterande uppdraget som huvuddomare inföll så sent som för två veckor sedan.
– Då var jag HD i träningsmatchen mellan Tvååker och Örgryte (2-1 till Tvååker). En bra känsla och en match som gav mersmak och en vink vad som krävs på en högre nivå. Det gäller att ha ett snabbare beslutsfattande och överlag vara ännu mer på alerten och mentalt aktiv.

"Ingen slump att de bästa domarna är 40-45 år"
Erikssons fokus är rollen som huvuddomare – med utveckling genom erfarenhet.
– Det är ingen slump att de bästa domarna är runt 40-45 år. Då har man samlat på sig erfarenheter genom att döma mycket och dessutom på hög nivå över en längre tidsperiod. Utmaningen som ung domare är att hålla en så jämngod nivå som möjligt.
Egenskaper som "löpstark, stark närhet till spelet och bra spelförståelse" framhålls, men bitar finns att utveckla.
– Som domare är matchledarskapet alltid i centrum – hur man hanterar vissa situationer med ett tydligare kroppsspråk. Kroppsspråk går att träna upp – fråga de som eventuellt tycker att det ser underligt ut när jag kör kroppsspråksövningar vid konstgräset på Halmstad Arena ett par gånger i månaden…
Domartrions kollektiva tillfredsställelse efter en väl genomförd insats understryks.
– Alltid en kick att komma tillbaka in i omklädningsrummet och uppleva teamkänslan efter en bra insats. Där går det att dra paralleller till glädjen efter en trepoängare. Ett skönt kvitto när man som domare lyckas hålla spelarna i schack och bidrar till att matchen flyter på och klimatet på planen blir så respektfullt som möjligt.

Domarprofiler & inspirationskällor Rasmus lyfter fram:
"I början av min domarkarriär stöttade Hilding Hansson och Kjell Persson mig mycket. Under hela min karriär har Peter Hallengren och Lars Emanuelsson (tyvärr avliden) varit två viktiga personer. Under föregående år fick jag mycket bra råd från Per Uppsäll, André Ovenberger och Magnus Vallerius. De äldre domarna i Halland som jag har fått följa med och assistera har även varit stora inspirationskällor."


Påskbergsvallen 15/8 -19, i dialog med Varbergs GIF-tränaren Halda Kabil.
Foto: Krister Andersson, Bildbyrån

5 snabba till Rasmus Eriksson…
1. Fotbollsidol?
"Glenn Nyberg, allsvensk domare som även dömer internationellt."
2. Favoritlag?
"Min moderklubb Harplinge IK (numera HGH) som jag spelat för både som ung och senior."
3. Hobby utöver dömandet?
"Träning rent generellt. Som många andra har jag blivit biten av padel."
4. Favoritsituation som domare?
"När man släpper en fin fördel."
5. Speciellt fotbollsögonblick som etsat sig fast?
"Uppdraget som assisterande domare vid genrepet och Göteborgsderbyt i mars ifjol mellan IFK Göteborg och Örgryte IS (1-0 till Blåvitt), inför nästan 6 000 åskådare på Ullevi."

/Thomas Johansson
thomas@hallandsff.se